En fråga jag får oftare än jag kan räkna.
Och mitt svar är alltid detsamma:
För vem – och i vilket syfte?
För vi behöver börja göra skillnad. Skillnad på en kost du använder under en kortare period för att stötta kroppen, ge den andrum och läka, och en kost du försöker leva med på lång sikt.
Det är inte samma sak – och det bör inte vara det heller.
Men i en värld där hälsa allt oftare reduceras till "vad man stoppar i munnen", har många tappat den här nyansen som.
Så låt mig vara tydlig - det här är min take på läkning & hälsa:
Det är inte hälsa om du är rädd för mat.
Det är inte balans om din kropp kraschar så fort du viker av från din perfekta plan.
Och det är fan inte frihet om du måste följa ett strikt protokoll resten av livet för att fungera.
Helgen som var – dop för min dotter. Kalas. Tårta. Mjölk. Socker. Livet.
Och vet du vad som hände? Ingenting.
Min mage slog inte bakut. Ingen reaktion. Ingen inflammation. Inget symtomkaos. Och det, min vän, är kvittot på verklig läkning.
För om du fortfarande kraschar totalt av minsta lilla avvikelse från din standardkost/diet, så är det inte ett tecken på att du är “överkänslig” – det är ett tecken på att det du gör inte läker någonting.
Du har inte läkt. Du har lindrat.
Och det är en stor jävla skillnad.
Att läka handlar inte om att bygga upp ett strikt system som du sen måste slaviskt följa resten av livet.
Det handlar om att skapa en kropp, en biologi, ett nervsystem – som tål livet.
Så ja – att äta näringsrik, naturlig mat kommer alltid vara ett bra val.
Att minimera socker och processat kommer gynna de flesta.
Men att leva i konstant rädsla för mat, att bygga sin identitet kring vad man inte kan äta, och att ge kosten all makt över hur man mår mentalt – det är inte hälsa. Det är kontrollförlust i förklädnad.
Jag har gått igenom kostprotokollens hela jävla alfabet:
Plus tiotusentals kronor på tarmläkande tillskott, biohacking, detoxkurer, örtpaket och "mirakelpulver".
Och vet du vad det gav mig?
Inte det jag sökte.
För det som till slut gjorde skillnad var inte något nytt protokoll.
Det var inte nästa kur. Det var inte nästa piller. Det var när jag slutade behandla kroppen som ett problem som måste lösas.
När jag började jobba med det ingen vill prata om:
Du kan inte läka kroppen om du hatar den.
Du kan inte läka magen om du lever i konstant kamp med mat, känslor och dig själv.
Du kan inte lugna symtom om du går runt med en kropp som är spänd av stress, ångest, självkritik och inre press.
Du kan dricka all benbuljong i världen.
Du kan ta alla matsmältningsenzymer som finns.
Men om du samtidigt:
– sover dåligt
– tränar som om du vore på flykt
– lever med en stressnivå som får ditt nervsystem att skrika
...så kommer du aldrig bli fri. Du symptomlindrar. Du läker inte.
För att jag vet – med varenda cell i min kropp – att magproblem, PMS, hormonella rubbningar, trötthet, födoämneskänslighet och alla de där jävla symptomen inte försvinner för att du byter ut mejeriprodukter mot havre, eller tar en ny probiotika.
De försvinner när du går till roten.
När du vågar zooma ut och se hela systemet.
När du vågar möta dig själv, känslorna, tankarna, mönstren.
Vi är inte gjorda för att leva i ett konstant tillstånd av självövervakning och optimering.
Vi är gjorda för rytm, rörelse, känsla, kontakt.
Vi är cykliska. Intuitiva. Känsliga. Djupa.
Och ju mer vi försöker pressa in oss i ett linjärt, maskulint system där det bara finns ett "rätt sätt" att äta, träna, vara – desto sämre mår vi.
Och det är det vi ser idag.
Kvinnor som är utmattade, uppblåsta, ur fas.
Inte för att de gör för lite – utan för att de kämpar i ett system som inte är byggt för dem. För att de inte ger kroppen det den behöver på riktigt.
Så här är mitt budskap till dig:
Du kan må bättre. Du kan känna dig fri.
Men det kräver att du släpper kampen. Släpper kontrollen.
Och slutar tro att nästa kostprotokoll ska rädda dig.
Det är inte maten som kommer rädda dig.
Det är du.