När lyssnade du på din kropp senast?
Martina Kjellman 
När lyssnade du på din kropp senast?
Alltså verkligen lyssnade – med närvaro, mjukhet och utan att döma?
De senaste veckorna har jag haft förmånen att sitta i många djupt ärliga samtal med mina klienter. Vi har pratat om hormoner, magproblem, självkritik, trötthet, livsval, relationer, glädje och sorg. Allt ryms. Högt och lågt.
Men det är en särskild fras som ofta återkommer. Nästan som ett eko i session efter session:
"Jag känner mig inte stressad, så jag förstår inte varför jag mår så här."
Eller:
"Jag har ju mycket mindre att göra nu, så det borde inte vara stress."
Och jag förstår. Verkligen. För logiskt sett kanske du har rätt. Kalendern är inte lika full. Du har skalat bort saker. Kanske du till och med mediterar eller prioriterar vila på ett nytt sätt.
Men kroppen är inte en logisk maskin. Den är ett levande system. Och ibland är det du tänker och det kroppen upplever två helt olika berättelser.
Kroppen har ett annat språk
De flesta av oss har lärt oss att navigera livet genom tanken. Genom att förstå, analysera, tänka ut lösningar. Vi är duktiga på att tänka om kroppen – men inte lika vana att känna i kroppen.
Kroppen uttrycker sig inte i ord. Den talar i signaler och sensationer:
– Spända käkar
– Återkommande huvudvärk
– Knytar i magen
– Hjärtklappning
– Tryck över bröstet
– Trötthet som inte går att sova bort
– PMS som tar över hela din vecka
– Tomhet. Irritation. Uppgivenhet.
Det är lätt att ignorera, förminska eller förklara bort dessa signaler. Att tro att det handlar om fel kost, dålig hållning eller något tillfälligt.
Men kroppens signaler är intelligenta. De är budbärare. Och om du lyssnar riktigt noga kan du höra vad de försöker säga.
Här kommer interoception in
Interoception är ett begrepp som kanske inte är så bekant för alla, men det spelar en nyckelroll i hur vi mår – både fysiskt och emotionellt.
Det är din förmåga att uppfatta och tolka kroppens inre signaler.
➤ När känner du dig mätt?
➤ När har du spända axlar?
➤ När drar andningen ihop sig?
➤ När känner du en klump i magen av oro – eller värme i bröstet av lugn?
Interoception är själva medvetenheten om att det här händer. Det är din inre barometer för hur du egentligen har det.
Och här är det intressanta: Många av oss har – på grund av stress, trauma, prestationsmönster eller uppväxtmiljö – lärt oss att inte känna inåt.
Vi har tränat upp vår exteroception (hur vi läser av omvärlden) på bekostnad av interoceptionen (hur vi läser av oss själva). Vi har blivit experter på att känna av andras behov, andras förväntningar, andras humör – men har tappat känslan för vad som pågår inom oss.
Du kanske inte känner dig stressad – men din kropp gör det
Det är fullt möjligt att ha ett lugnt yttre schema men ett inre system i konstant beredskap.
När kroppen länge har befunnit sig i det sympatiska nervsystemets kamp/flykt-läge så blir det ett normalläge. Ett invant tillstånd.
Så länge du har funktionerat, levererat, skött jobbet, tagit hand om andra – så har det kanske inte märkts så mycket. Förrän det börjar komma symptom.
Och här är något viktigt: Symptom är inte fienden. De är kroppens kvitto på hur du faktiskt har det.
Men vi vill ofta fixa bort symptomen
När kroppen börjar protestera så reagerar vi ofta reflexmässigt. Vi börjar göra mer:
➤ Vi bokar nya tester.
➤ Byter kost.
➤ Testar fler kosttillskott.
➤ Ökar träningen.
➤ Går på fler behandlingar.
Och det är inget fel i det – vi vill må bra.
Men ibland letar vi utanför oss själva efter något som bara kan förstås inifrån.
För verklig läkning börjar ofta inte med att göra mer – utan med att göra mindre. Att lyssna, känna, stanna upp. Att vända blicken inåt.
Att vara i kroppen – och stanna kvar
Många upptäcker att när de väl saktar ner, så känns det... obekvämt. Rastlöst. Kanske till och med skrämmande. Det kan kännas ovant att vara med sig själv utan distraktion.
Men det betyder inte att det är fel.
Det betyder bara att det är nytt.
Det är helt naturligt att obehag uppstår när vi börjar möta det vi tidigare tryckt undan. Det är en del av processen. Och det krävs mod att stanna kvar. Att andas igenom. Att lyssna – även när det skaver.
Det är därför nervsystemsreglering inte är en trend eller quick fix. Det är ett sätt att leva. Ett sätt att förhålla sig till sig själv med nyfikenhet, medkänsla och tålamod.
Förändring börjar med lyssnande
Att öva upp interoception är inte att bli överdrivet fokuserad på kroppen eller jaga perfekta signaler. Det är att gradvis återknyta kontakten med din inre visdom. Att fråga:
Vad känner jag just nu?
Vad behöver jag – på riktigt?
Kan jag låta det få finnas, utan att genast fixa?
Och det är där förändring sker.
Inte i att du gör allting perfekt.
Utan i att du visar uppmärksamhet. Lyssnar. Responderar. I små, små steg.
En ny väg
Kanske behöver du omvärdera mer än dina rutiner.
Kanske handlar det om att titta på vad du tror att du måste göra för att vara "duktig", "duga", "få vara med".
Det kan leda till att du förändrar hur du arbetar.
Hur du relaterar till andra.
Hur du prioriterar.
Vad du väljer att leva efter.
Det kan kännas ovant – men det kan också vara början på en djup livstransformation.
Så, jag frågar igen:
När lyssnade du på din kropp senast – på riktigt?
Inte för att prestera, optimera eller analysera.
Utan bara för att höra vad den ville säga dig.
Och våga tro att det du känner… faktiskt spelar roll.